13. Vad menas egentligen med “bearbetning”?

En bearbetning är en omarbetning av ett existerande verk. Översättningar är det klassiska exemplet på en bearbetning. Ytterligare exempel på bearbetningar är: omarbetning av en roman till ett filmmanus, två-dimensionella avbildningar av tre-dimensionella verk samt förkortningar och sammanfattningar av verk. En bearbetning måste, precis som alla andra verk, vara resultatet av en personlig skapargärning men som det står i förarbetet till upphovsrättslagen “blott med den skillnaden att för bearbetning icke fordras att verksamheten är av nyskapande slag”. ¹ För att få bearbeta ett verk krävs inget tillstånd. Att korrigera stavningen, redigera en text eller konvertera från tryckt format till webb är inte att bearbeta i lagens ögon utan exemplarframställning, dvs. kopiering, vilket inte är tillåtet utan tillstånd från upphovsmannen.

Den som bearbetat ett verk har upphovsrätt till bearbetningen men denne “äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket.” (4 § 1 st. URL [1]). Med detta menas att bearbetaren inte kan publicera sin bearbetning utan tillstånd från upphovsmannen till det verk som blivit bearbetat. Bearbetarens upphovsrätt till sin bearbetning kvarstår dock i alla händelser, även om den publiceras olovligt! ²

Nu är det ju så att alla upphovsmän, i mer eller mindre omfattning, (medvetet eller omedvetet) använder sig av delar av andras verk när de skapar sina egna. Detta är helt oundvikligt, för (som det står i en känd bok) det finns inget nytt under solen, allt som skapas i dag bygger på det som redan finns och det som skapas i framtiden bygger vidare på det vi skapar nu. ³ Den som endast använder sig av de idéer och/eller de fakta som ett annat verk bygger på och med dessas hjälp skapar ett nytt verk har inte bearbetat ett verk (idéer och/eller fakta i sig kan aldrig vara något verk) utan han har skapat ett nytt och självständigt verk.

Den som utgår från ett annat verk och inte bara gör bruk av de idéer och/eller de fakta som finns däri utan också låter sig inspireras av det sätt på vilket dessa idéer och fakta uttrycks på men ändå skapar ett nytt verk, i vilket det andra verket inte kan sägas framträda som ett tydligt (eller synligt) verk, har skapat ett verk i fri anslutning till det andra verket. I ett sådant fall gäller att upphovsrätten till verket inte på något sätt är beroende av upphovsrätten till det verk från vilket man hämtat inspiration. ⁴ Detta uttrycks i upphovsrättslagen som så att: “[h]ar någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket.” (4 § 2 st. URL [2]).

Skillnaden mellan en bearbetning (enl. 1 st. 4 § URL) å ena sidan och en fri bearbetning å andra sidan (enl. 2 st. 4 § URL) är en gradskillnad, det går inte att ge något bestämt svar på var gränsen mellan dem går utan detta måste bedömas från fall till fall.

⁽¹⁾ SOU 1956:25, s. 133.

⁽²⁾ SOU 1956:25 s. 135.

⁽³⁾ jfr. SOU 1956:25 s. 66 f.

⁽⁴⁾ SOU 1956:25 s. 136 f.

Om bearbetning av upphovskyddade verk: Bernitz m.fl., Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens (s. 42) och Koktvedgaard/Levin, Lärobok i Immaterialrätt (s. 66 f, 150), samt Olsson, Copyright (s. 64). Se också Nordell, Delar och helhet.